Världen ler i mjugg

på andra sidan fredagen väntar livet
en liten bit liv
tills nästa etapp av livets svåra gåta börjar på
en måndag av
livet
och världen
som är en uppsats som inte finns mer än kanske i idéen
eller som i skärvor av tankar och tankar om tankar och idéer
små bitar av en nödvändig helhet

Världen, Da World, ler i mjugg mellan sidor och sidhänvisningar
mellan timmar som bara går kaffehjärtan som slår
snabbaste snabba
som slår för delar av en helhet
små osjälvständiga ord som kanske växer till sig växer upp växer samman med andra
bildar meningsfullhet och mindfulness

tills dess stirrar man sig blind på de regionalt betingade körsbärsblommorna
som är vackra men som också antyder
blad som faller blad som bläddras i frenesi
går så snabbt du vet
och du tänker
att tid är knapp
att tid är inte som oceaner
att tiden bärs på Världens, Da Worlds axlar
att tiden är tung men snabb
snabbaste snabba
som hjärtslagen
efter femte timmen efter femte kaffekoppen
i bibblan

Ibland är det kanske en Kexchoklad som gör hela skillnaden

Utan snus i (typ) 36 timmar försmäktar jag i examensarbetets ångestnäste. Och helgens dekadenta aktiviteter har satt sina spår. I kroppen i själen. Så man ragear på vårdpersonal över telefon, och gråter en skvätt, sittande utanför skolbiblioteket för allmän beskådan. Sedan kommer en sassy vän och räddar situationen som hon alltid gör. Och så äter vi bra mat och skrattar åt tårarna och tänker att det är bara en månad kvar, och så hittar vi en kvarglömd kexchoklad i godisautomaten, och det känns som om någon vill säga oss något. Och någon ringer sedan från vårdcentralen och säger: "Vet du, vi har mackulerat den där fakturan, så du behöver inte tänka på den mer". Och efter det är man trött men lättad och orden kommer sakta men säkert krypande ur lillhjärnan och man tänker, "Kanske kommer funka ändå, kanske kommer bli något av detta tillslut".